Har lösenordsskyddat min blogg

Mest på grund av att det jag tror är Muris gamla stalker som addade mig på Snapchat för evigheter och som försökte stalka mig, men blev blockad på en gång. Det är ju oftast bara de jag känner som går in här på grund av min inaktivitet, så de kan ju alltid fråga efter lösenordet *shrug*
 
Hur som haver är det gjort, kommer kanske ta bort om nån månad eller så. Vem vet?

The pain when you wanna do things but you can't

Jag vill liksom... massor av saker. Jag vill plugga till något some ger mig ett 8-17 jobb, fem dagar i veckan, minst. Jag vill plugga och känna att "yes, det må va tungt just nu, men fuck you i'm gonna make it".Jag vill spela massor av spel. Jag vill börja vlogga igen, både på engelska och svenska. Jag vill starta en podcast kanal med min bästa vän. Jag vill starta en gamerkanal där jag spelar random spel ingen har hört talas om, men som sedan får spridning och blir mer kända. Jag vill kunna sätta mig ner bara sådär och fråga "är du redo för skype????" till nästan vem som helst. Utan att behöva oroa mig om att familj eller jobb stör och kommer i vägen. 
 
Jag vill skaffa fler kontakter. Jag vill ha fler irl vänner som är exakt som mina internetvänner. Jag vill resa till Thailand. Jag vill resa till Irland. Jag vill åka på en roadtrip i USA. Jag vill skaffa mig ett hus som har ett sådant utrymme att jag kan skaffa mig fler reptiler. Jag vill tatuera mig. Jag vill leva livet. Jag vill ha ett gäng lovers som inte är alltför krävande. Jag vill vara rik.
 
Hälften av dessa är inte ens möjliga. Mest på grund av mig själv, men också på grund av cash. Jag har inte råd med allt. Jag har inte råd med chilllivet som jag vill ha. Jag har inte råd att bara vara. Jag har ju knappt råd att vara den jag är idag, men jobb och allt. Även om jag bara är visstidsanställd, och vet aldrig direkt när jag kan/ska jobba. Det känns som om jag inte riktigt kan planera in någonting, då det kan hända att min chef ringer och undrar om jag kan jobba den dagen, si och så länge?
 
Jag vill bara
 
Ha ett jobb där jag slipper det här. Att jobba på ICA är rätt nice och har sina underbara stunder, men inget jag skulle vilja hålla på med i flera år. Tills jag fått mig en ordentlig utbildning. Som jag förhoppningsvis kommer att klara av nu. 
 
Förhoppningsvis. 
 
Jag vet inte längre.

Yo waddup girly gurl mannen

Jag försöker verka taggad och ha någon form utan könsneutrala uttryck men vi ser ju hur det gick med det. Har druckit Death Wish coffee, vilket ska vara världens starkaste kaffe, men känner mig mer trött efter koppen än innan. Maaaan, this sucks.
 
Har ni fått vitlök i ögat någon gång? Inte? Bra. Undvik det till varje pris. Första gången jag lyckats skölja ur ögonen utan större problem dock, så ser det som en enorm framgång på mitt arbete med ögonfobi. Eller ja.... "arbete".
 
Tvättade hela sängen igår då älsklingskatten Strumpan välte en tekopp ner i den. Så fick sova med bara två kuddar istället för fyra :(  gick bra ändå, ska nog ta undan dem tills vidare i alla fall. Går åt så mycket örngott annars, hah.
 
Annars då? Vet inte. Vill spela om Undertale eftersom det är världens bästa spel. Vill även spela om Mass Effect då det är världens bästa spelserie. Så mycket att göra, så lite tid.
 
Jag har en massa spinOFFs att spela också,men har ingen koll på vilka jag spelat, och vilka jag bara laddat ner för "future references", vad nu det ska betyda.
 
Så mycket kvar.
 
Så lite tid.
 
Hjälp mig

Jag skriker inombords

Det verkar inte spela någon roll hur många gånger det händer.Men jag skriker inombords varenda gång. Varenda gång jag ser hans namn, fladdrar det till i min kropp. Varenda gång jag ser hur han tar kontakt blir det som om rollerna var ombytta och det var han som såg upp till mig. Vem är jag, egentligen? Är jag så värd något? Är jag verkligen mer än bara en skugga i bakgrunden?
 
Mitt öga har svullnat upp som fan också. Mami påstår att det är en etring för att jag har suttit i drag. Tack som fan, kunder på ICA som inte vet att man inte ska stå så portarna står vidöppna i flera timmar. Det svider. Och det blir inte bättre. Varken av kliandet, eller att det verkar bli värre av datorn.
 
Jag jobbar tidigt imorrn, så borde egentligen sova. Men måste duscha först. Jag kan inte skjuta upp det mer, oavestt hur invigande sängen än må vara. Borde inte sitta framför datorn, men så bara den där vänförfrågan på FB. Överallt och ingenstans börjar mitt utrymme ta slut. Mitt utrymme att kunna freaka ut över småsaker. 
 
Jag är ju bara jag.
 
Medan han är han.
 
Men samtidigt är vi båda mer an oss själva. 
 
Men jag
 
Är bara en jag.

RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg