Jegus Christ

Skulle logga in och kolla statistiken och kanske eventuellt skriva ett intressant inlägg
 
Men allt glömdes bort när jag kom till blogg.se och ser deras nya makeover.
 
What the fuck is going on

Så nu sitter jag här igen

Ett antal månader senare. Bara för att jag inte kan spela in en video. Just därför sitter jag nu i min säng, för att jag inte har tillgång till en ordentlig kamera. Annars hade jag spelat in en vlog som sedan skulle ha legat och tagit plats i datorns mörkaste hörn. Men det hade varit mysigt, liksom, att få prata igen. Med ord. Forma mina läppar till svenska ord och dela dem med er. Med nätet. Med de svenska medborgarna. 
 
Men icket. Text får duga istället.
 
Jag ska då alltså inte gå in för mycket på detaljer om detta ämne, då jag glömt bort 98% av det jag ville ha sagt i ett försök att filma med min webcam. Men resterande 2% kommer jag nog få ut. I allra största sannolikhet i alla fall.

Jomen dåså. Jag har väl aldrig tänkt på det, hur saker och ting fungerar på internet. Jovisst, jag vet att det man gör på internet, stannar på internet. Det är tekniskt sett omöjligt att ta bort något. Det finns alltid en liten skitkod som lämnar spår, eller nåt. Jag vet inte direkt hur detta fungerar, då jag inte är en sådan sorts nörd, men jag vet att det fungerar. Med vissa undantag, förstås. Allt har undantag.
 
Hur som haver
 
Från att leva ett... kort sagt orent internet liv, att leva ett liv då man inte tänker innan man pratar, då man inte tänker på att andra kan se, utan mer på en själv. Till att gå till ett liv då allt du säger spelar roll. Minsta lilla felsteg och du är körd. Minsta lilla snubbel och du känner hur världen raserar.
 
På grund av ett endaste litet knapptryck.
 
Jag fattar inte hur jag lyckas. Jag fattar inte ens varför. Vänner påstår att jag är cool, men... det är jag ju inte? Inte för att verka självkritisk, men någon måtta för det väl ändå vara. Jag kan acceptera mitt attraktiva jag och mitt underbara personlighet, men där går nog gränsen. Jag är långt bort från att vara cool, i alla fall den sortens cool jag tänker på. Men kanske i andras ögon? Vem vet. Människans hjärna arbetar olika, kan ju vem som helst fatta. Nästan, vem som helst.
 
Jag... fruktar att jag är den enda i min lilla internet bubbla som detta har hänt. Av alla mina underbara och talangfulla vänner, så var jag där. Och tog upp platsen. Jag skrek i flera minuter. Det är fortfarande otroligt för mig. Jag väntar på att se hur följar-statistiken ska minska med en, att det endast ska vara ett litet felklick. Allt hade varit så mycket lättare då. Jag hade inte behövt tänka. Jag hade kunnat leva.
 
Det är nog inte för att jag tror att han ska sprida det vidare, det är inte det. Visst är jag lite orolig, då min två år äldre syster Chi målade upp ett hemskt scenario. Men annars... Nej, inte alls. Han är en i mängden. Ändå, så sticker han ut. Oh man.
 
Det är kanske bara det att jag ser mig som en alldaglig människa, och han som en ängel. Eller djävul. Hur som haver, så oroar jag mig nog mest för att han kommer inse hur tråkig jag är. Hur utomordentligt talanglös jag är. Bara hur... vanlig jag är.

RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg