Jag undrar hur det är

Undrar hur det är att inte tänka hela tiden.
Undrar hur folk klarar av sin vardag utan att fly då och då.
Undrar hur det fungerar i huvudet på folk som inte tänker som jag.
 
Undrar hur det är att inte sitta på gränsen till tårar varenda gång man känner sig lite ensam
Undrar hur det är att orka med folk
Undrar hur det är att vara populär.
 
Undrar hur det är att känna romantisk attraktion
Undrar hur det är att ha folk som ser upp till en
Undrar hur det är när man inte klantar sig hela tiden
 
Jag undrar.
Jag undrar massor.
Jag undrar inget.
 
Jag undrar hur det är att veta vart man står och vart man ska gå härnäst
Jag undrar hur det är att ha ordning på sitt till den grad att du kan somna med ett leende på läpparna
Jag undrar hur det är att få vara en av dem
 
Jag bara undrar
Jag bara
Jag
 
...
 
Jag klarar inte av min verklighet. Jag klarar inte av mitt liv. Jag klarar inte av det liv som ödet har gett mig. 
 
Min syster undrade vad som hade hänt med mig idag. Liksom... Hon bara frågade "Vad hände med dig, Raven?"
 
Jag mötte hennes undrande blick, gick en snabb genomgång på hur olika vi egentligen är, innan jag enkelt svarade "Jag vet inte"
 
Hon är så extrovert så det är inte sant. Hon älskar att vara i centrum att få den uppmärksamhet hon behöver. Jag kryper gärna in i ett hörn och visar upp en skylt då och då, som för att visa att jag är närvarande, att jag faktiskt lyssnar. Men jag pratar inte ofta. Jag är inte blyg. Jag har inte social fobi. Jag kan vara social, men jag vill inte.
 
Folk fattar inte.
 
Jag orkar inte. Jag bara orkar inte.
 
Peace out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg