Finally

Jag fick ett underbart mail angående GARB igår. Först fick jag panik, för jag trodde att det skulle stå att jag skulle få vara tvungen att göra om det för hundrade gången. Men nej. Det stod att hon ville jag skulle lägga till sidnummer, ändra underrubriken då den gav alldeles för stort aspekt samt ta bort datumen bakom varje fotnot. Jag tänkte först strunta i det och "göra det senare" men kom på att det är så sjukligt lite kvar, varför skjuta upp det när man kan göra bort det på en gång? Så jag gjorde det och inom loppet av fem minuter efter jag fick det första mailet, skicakde jag in arbetet igen. Kort därefter fick jag ett bekräftande mail att jag klarade GARB.
 
Jag upprepar: JAG. HAR. KLARAT. AV. GYMNASIEARBETET.
 
Holy freaking frick frack, jag är så otroligt lycklig över detta så det är faanimej inte sant!!!!!!!!!!
 
På minussidan dock är jag en alta deprimerad, men det är en helt annan historia

My first gif

Jag bryr mig inte om era åsikter okej?
 
Jag bryr mig inte om att gifen är en av de sämre, okej?
 
Jag bryr mig inte om vilken blogg den hamnar på, okej?
 
Jag bryr mig inte om att ända sedan jag började på allvar använda Tumblr, blivit mer besatt och beroende av Creature Feature, okej?
 
Jag bryr mig inte om att folk påstår att jag kommer "gå över det", okej?
 
Jag bryr mig inte om att folk påstår att Internetvänner inte är äkta vänner, att CF inte är bra för min mentala hälsa, att jag inte mår bra av den nuvarande livsstilen jag lever efter, att jag inte kommer träffa dem, att jag inte kommer växa upp om jag inte slutar bete mig som en fjortonåring, att jag blir tokig varje gång jag ser en bild/gif av dessa män, att jag gör konstiga omänskliga ljud varje gång det händer. OKEJ?!
 
Det jag däremot bryr mig om är vännerna som står vid min sida, både på nätet och i verkliga livet. Att CF faktiskt existerar. Att vissa är beredda att ge mig pengar för att de tycker jag förtjänar att se och möta Creature Feature. Att man inte behöver förlora hoppet om Tumblr.
 
Men framför allt
 
Bryr jag mig om Curtis eller Erik hittar min blogg på den förbannade hemsidan. Det är ett ställe de inte hör hemma på.

I'm still trying

Jag försöker, okej? Jag försöker koppla till verkligheten, försöka få tillbaka min tidsuppfattning som gömt sig någonstans. Jag försöker få ett E (G) på gymnasiearbetet, jag försöker att prata ut om lite allt möjligt med folk, jag försöker att inte stänga in mig själv i den lilla skyddsbubbla och sitta framför datorn 24/7. Jag försöker. Men gränsen till misslyckandet är äckligt stor
 
Att jag förlorat min tidsuppfattning är på grund av jordens tidszoner som gör att jag måste vara vaken halva natten för att prata med nyfunna kompisar. Vänner faktiskt. Bästa vännerna man kan hitta på internet. Om man är vaken flera helgnätter i rad, sover mindre än sex timmar, nästan mindre än fem, per vardagsnatt när man är van vid sju-åtta, så förlorar man tillslut sin tidsuppfattning och man märker inte, eller reflekterar inte, över hur mycket klockan är, vilken dag det är och vilket datum det är. Man bara lever, hoppas på att omgivningen vet om det och kan vara vänlig och säga något.
 
Varje gång någon säger "Gymnasiearbete" känner jag hur orken sviktar och jag vill sätta mig ner och gråta enorma tårar. Det känns som om jag inte kommer någon vart, som om jag sitter och trampar på samma ställe eller backar flertal steg. Så, vi ska fixa det idag. Jag och Muris. Min syster ni vet. Ni som inte kommer ihåg, eller ni som precis kommit hit och inte vet vem jag snackar om.
 
Åh, skit. 
 
Jag vill sova, men samtidigt vara vaken. Jag vill gräva ner mig någonstans, men samtidigt vara uppe vid ytan. Jag vill dö, men jag vill leva. 
 
Om jag försvinner förlorar jag livets chanser, de omöjliga chanserna jag tänker på som trots allt har en ltien sannolikhet att det kan hända. Så jag kämpar. Jag försöker se ljusglimten, som blir mindre och mindre för varje dag. För att sedan bli en enorm låga. Som sedan håller på att slockna igen.
 
Jag vet inte vad jag vill längre. Eller jo. Men jag kommer inte att komma dit. Än, i alla fall.

Fuck everything

 

RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg