NP avklarat

Nu ska jag bara vänta på bussen hem sedan ska jag... vadå?
 
Jag vet inte vad jag ska göra av dagen. Kändes som om jag visste det i morse, men glömt det under de två och en halvtimmed et tog att skriva PM:et så objektivt som möjligt (om jag får tillbaka det med ett "Du skrev för personligt PM" så kommer jag ge den där läraren en bitch-slap. Och jag brukar inte slåss, så det säger nog ett och annat)
 
Jag är hungrig, lever på den tunna tråden återigen och börjar känna mig rädd när jag går över bron för att ta mig hem. En bro över en älv med iskallt vatten året om, även på sommaren. Liksom... jag får bara den där känslan varje gång jag går över bron och sneglar ner mot vattnet "Vad hände om jag bara hoppar ner? Kommer jag klara mig? Eller drunknar jag? Vad kommer hända med min kropp? Hur kommer det kännas?"
 
Jag är inte självmordsbenägen. Jag vill inte ta livet av mig, men jag skulle inte reagera så mycket om slutet kom fortare än jag anat. Jag har liksom accepterat att vi alla kommer försvinna en dag förr eller senare.
 
*blixtnedslag*
 
Kanske därför jag inte orkar bry mig? För att jag vet att slutet kommer förr eller senare, så det spelar ingen roll hur jag lever den tid som finns kvar? Allt kommer ändå att gå till spillo när jag dör. Men vad kommer folket minnas om mig? En lat jävel som inte ens orkade anstränga sig ordentligt i skolan? Sådant kommer jag inte veta i min grav. Eller säng. Eller luft. Vart nu jag kommer ta vägen när jag dör?
 
Jag evt inte, jag blev bara tvärdjup och tänkande bara sådär helt plötsligt. Jag orkar inte med det just nu. Så jag ska gå till bussen nu. OCh tänka hemma istället för på skolan.
 
Ett prov avklarat, några tiotal till ~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg