Holy shit, det var ett tag sedan

Tykanskeintealls
 
Jag har slappat hela veckan och spelat en massa Harry Potter, vilket glädjer Paps, då han tycker att jag slösar bort mitt liv när jag ser på PDP eller nån annan som gör LPs.
 
Och jag är svinigt trött
 
Och en katt på min rygg gör att jag inte kan röra mig ordentligt, så mina ben hålelr på att låsa sig
 
Samtidigt som jag håller på att få blodstopp i mina fötter på grund av det
 
Min vänstra skuldra gör ont
 
Och min haka är ganksa mosad
 
Asså, nej
 
Förbaskade kattkräk

Pewds, Pewds, Pewds!!

Yep, det händer igen!! Ett inlägg om Pewds! Hur kan jag?! Har det inte varit tillräckligt?! Hur mycket mer kan jag tjata om honom?!?!?
 
Ganska mycket, om ni frågar mig. För jag upptäcker så mycket nya saker om honom och allmänheten, så information som jag kanske egentligen inte vill ha pumpar in i mitt huvud. Och får mig att tänka. Att tänka är farligt, i alla fall för min del! Som ni säkert vet.
 
Men nu ska det här inlägget inte handla om hur farligt det är för mig att tänka, det ska handla om Pewds. Och alla förbaskade slutsatser folk drar när de får reda på att jag är en så kallad "Bro", en simpel prenumerant till PewDiePie, människan med flest subscribers på YT. Den första kommentaren brukar oftast vara "Varför?". Mhm, ganska simpel fråga, likaså svaret: "För att jag gillar hans sätt att spela och skämta bort sig själv." Den andra frågan, eller kommentaren, brukar då bli "Nej, du gillar honom bara för att du tycker ahn ser bra ut, eller hur?!". Eh, nej? Jag har gett er en anledning till avrför jag gillar honom, varför dra en egen slutsats om hur det egentligen är när ni inte vet ett skit? 
 
Och faktiskt, det slog mig när jag såg klart serien Beyond: Two souls att folks kommentarer och ifrågasättningar till varför jag gillar Pewds har inget enkelt svar. Mitt svar jag brukar ge är alltså inte det rätta svaret. Och att jag gillar honom bara för att han ser bra ut är helt fel! Jag tycker inte han är ful, eller så, men han är ju inte den första gamern jag började följa och älska. Den första gamern jag började följa har ju inte ens en facecam! Jag har sett en video där han visar sig själv när han spelar, och det är för att han inte direkt kunde visa vad han spelade då det bara var en svart skärm. Så istället för att visa en svart skärm, så visade han sig själv när han spelade spelet. Kul, för att se på en svart skärm med endast ljudeffekter är ganska tråkigt!! Men i alla fall, han var den första gamern jag följde, och för er som kanske inte direkt läst inläggen för lite mer än ett år sedan, så pratar jag om Dave McCauley. Efter honom kom PeanutButterGamer, en gamer som inte heller visar sitt ansikte när han spelar, men inte håller sin identitet hemlig, då han gör så sjukt många listor om videospel. Först efter denna gamer, kom Pewds. Och han började jag bara titta på, på grund av Dave, då hela rekommenderade videoklippspalten var videoklipp från honom. Så jag testade att se om han var en gamer att följa (hade egentligen bestämt mig för att Dave skulle förbli den enda gamern jag skulle följa, forever) och så kom en incident då jag avr tvungen att fly från verklgheten och Pewds hjälpte mig med det. Och sedan rullade det på med gamers.
 
Men anledningen till Pewds var inte för att jag hade för mycket fritid (vilket jag faktsikt hade, men det har inget mad saken att göra) eller för att jag tyckte han var söt/snygg eller för att jag avgudade hans sätt att spela. Allt handlade om flykt från verkligheten. Jag behövde fly, Dave och PBG gav ut för lite videos för att det skulle kunna gå och Pewds lade ut åtminstone en till två videos varje dag. Cry hjälpte mig också, men inte alls på samma sätt. Pewds... Han har liksom alltid varit där med sina videos när jag känner att jag inte orkar, när jag känner att livet tär för mycket på mig. Och när han inte har det, så har hans montage gjort det. Jag har kollat på dem så mycket att om någon drog ett citat från en av dem, så kunde jag direkt hitta vilken av alla montage det var. Jag har inte behövt dem så mycket nu dock, men gamer listan har vuxit, så jag har fått fler videos att titta på. Så montagen har inte varit lika viktiga.
 
Jag verkar sluddra en massa, men poängen är inte att Pewds är den enda värda gamern att titta på (för det är han definitivt inte!) och att det är därför jag tittar på honom och gillar det han gör. Nej, det är att en incident som hände för ca ett år sedan som fick mig att behöva fly från verkligheten, tills jag kände att jag var redo att ta mig an problemet. Och det visade sig att det inte var ett riktigt problem. Alltså guuuuuud, detta inlägg är alldeles för långt!
 
Sammanfattning: Jag gillar Pewds för att han hjälper mig att fly från verkligheten när jag behöver det, när jag inte orkar längre. Jag skiter i h-vete om han har facecam eller itne, sanningen är att det tar för mycket plats av spelet, så ibland missar du delar som kan vara viktiga att förstå.
 
Så. Tack för mig!

Kom just att tänka på en sak...

När folk säger att de kan göra allt för en person, menar de verkligen allt? Som typ, om nu en person älskar sin lillebror säger vi, och skulle göra allt för den brodern, skulle de då kunna mörda? Alltså inte mörda för att syskonet blev mördat, herregud det skulle ju nästan vem som helst göra. Nej, jag menar, om syskonet ger personen ett vapen, typ en kniv eller pistol, och bad dem att göra sig av med en kille/tjej eller en vuxen eller vem som helst, skulle de göra det då? För allt är ju ändå allt, eller hur? Akulle de ta vapnet och göra det, för att syskonet ber om det? Nej det tror jag inte. Jag skulle inte ha gjort det. Jag säger ju dock inte att jag ska göra allt för mina syskon, för jag vill ju inte ens hjälpa dem att plocka undan efter maten. Men ändå. Vad skulle de säga? Vad skulle de göra?
 
Helt plötsligt kom jag på en skräcknovell. Jag är inte ett duck förvånad över denna händelse!
 
Dock vet jag ju att de inte menar ALLT i världen, men liksom, det kanske inte syskonet vet? Många tolkar ju allt som ALLT, att de verkligen menar ALLT. Och det gör jag också, säger de allt eller inget menar de ju det också. Om man inte menar det man säger, ska man inte säga det alls tycker jag. 
 
Hädan efter ska jag säga att jag gör nästan allt för mina syskon och vänner. Fast vem vet, jag kanske mördar för att de ber mig. Jag har ingen aning, det har aldrig hänt mig, så jag kan inget säga om den saken.

Pluggandet s far:

Högen minskar stadigt! Typ!! Jag känner mig stolt över mig själv. Jag kan prioritera, jag kan när jag vill och motivationen behövs inte tvingas eller väntas fram! Jag klarar mig själv, helt utan puchings eller folk som pekar med hela handen mot högen av videos jag måste titta på...
 
Vänta, va?
 
Trodde ni att... att jag faktiskt menade... pluggandet? Skolan? 
 
Alltså...
 
Den högen...
 
Kommer alltid att vara en stor hög i mina ögon...
 
Så videohögen har minskat!!! Typ. Som jag sade... skrev! Men... öööhm... Jag pluggar ju samtidigt. Så liiiiite produktiv är jag ju. Typ.
 
JAG ÄR DUKTIG, WHERE'S  MY COOKIE?!?!?

Ligger efter med allt

Skolan, livet i allmänhet, mentallt, i trender, i samhället, plitiskt, socialt och jag vet inte vad mer!!
 
Skolan kan jag ju göra något åt, det är liksom bara sätta sig ner och #StudyForSammy typ. Motivationen dock ligger på noll då jag hellre vill komma ikapp med YT och bara ta det lugnt, men detta är liiiite svårt då alla envisas med att lägga upp tre videos varje kvart. Den tid då jag gick in på YT och inte hade något att titta på, vart tog du vägen??
 
Nej, men måste plugga psykologi oavsett vad huvudet säger, för även om provet är två veckor bort kan jag göra annat på lovet än att plugga. Och så kan jag göra annat annars också, då jag kanske inte kommer faila på det hela. Igen. Jag är korkad ibland. Men inte nu. För nu sticker jag och pluggar, hej!

R.I.P Divan

Mitt älskade marsvin har gått bort efter 7-8 år tillsammans. Jag hade egentligen tämkt göra som en slags hyllningsvideo åt henne, men bestämde mig för att jag inte hade tillräckligt med fritid eller ork eller material att göra det så jag gör ett inlägg istället. 
 
Min fina älskling, hoppas du får det bra i det eviga gröna landet bland de andra djuren! <3
 

Eyes

Lyssnar på en Awesome låt som Cry delade på Twitter, fast nu tog den slut. Men den var faktiskt bra!
 
Som en liten parentes, en av alla dessa gamers jag följer (låter som om jag följer trehundra stycken, men egentligen är det abra typ åtta :P ) gör så förbannat långa videos. Han spelar bra, visserligen, men... men... NÄR HAR MAN TID ATT TITTA PÅ EN TVÅ TIMMARS LÅNG VIDEO?????? Helt ärligt?! Jag ahr ju knappt tid att titta på Cry's och de är som där omkring fyrtio minuter till en timme. Trots detta så lyckades jag se klart videon. Trots detta. Och hans internetnamn är awesome, Snake, och hans röst är mer awesome än Cry's. Så. Sjukt. AWESOME!! Så det gjorde egentligen ingenting att han gjorde en sådan lång video. Men han pratar inte så mycket. Men de få gånger han gör det. Hell yes!
 
Jag tror jag är beroende av gamers. 
 
Whatever, ska hitta en kort video att titta på innan skolan börjar!
 
 
Look at Pewds hilarious face!!!! xD (pausade för att höra vad folket hemma tjafsade om och pausade här. Började gapskrattta ch fick ett antal konstiga blickar då resten var gravallvarliga)
 

Sjuk! Och tjejkväll!!

Blev sjuk i onsdags då jag hade världens huvudvärk och kunde inte ens röra ögonen utan att det gjorde ont i pannan. Kollade tempen på kvällen och det visade 35.6 grader, vilket inte avr så förv¨nande då jag frös som en tok trots att det var 22.2 grader inomhus. Så jag gick och lade mig vid åtta och somnade vid nio. Mådde pyton igår så var hemma då så jag kunde vara på skolan idag då ormarna ska få mat och sedan tjejkväll på kvällen. Känner mig betydligt bättre nu i alla fall, det enda som är kvar är att det är skiftande mellan varmt och kallt, ibland svettas jag och ibland fryser jag.
 
Men jag slutar tidigt idag i alla fall! Klockan tolv för att vara exakt! Trots detta kommer jag att äta lunch på skolan, ge ormarna mat, leka lite framför datorn innan jag tar bussen mot Li där tjejkvällen är. Yep.
 
Då så. Nice. Ha det bra!

Look at all the stars...

Igår lade jag mig ner på marken och tog mig en tid att titta på stjärnorna. Jag bara låg ner och andades i kanske en halvtimme/timme. Fick se två stjärnfall, ett litet och ett stort som verkligen syntes. Och det fick mig att tänka på att alldeles för få stannar upp och tittar på dessa brinnande klot därute i rymden, alldeles för få som bara stananr upp och andas. Det fick mig även att tänka på Karlavagnen, den mest välkända stjärnbilden någonsin. En av dess stjärnor lyser svagare än de andra. Jag tror att den håller på att slockna. Vilken hysteri det skulle bli. Då är det inte karlavagnen längre, utan ett par stjärnor bland mängden.
 
Efter det vandrade tankarna vidare, till en tanke som alltid legat grott i mitt bakhuvud, hur mycket jag än velat kväva den. Om en stor stjärna försvinner, det märks så tydligt. Men de mindre stjärnorna... Det slocknar flera varje dag och natt utan att vi märker det, utan att vi bryr oss. Så då jämförde jag det med oss... Människor. Vi lever, vi andas en begränsad tid. Vi lever inte för evigt. Vissa av oss lever inte ens tills de blir sexti. Eller ens innan de blivit födda. Ingen märker att de försvinner, utom deras närmaste grannar. Precis som med stjärnorna. Vi måste ha kikare fär att se vad som händer där ute. Men de ser varandra leva. Och dö.
 
Så jag fick den där tanken att ligga kvar. Se på stjärnorna tills jag somnade, tills jag kände hur kroppen domnade bort i kylan. Tills jag vaknade upp och insåg att min låga hade slocknat. 
 
Jag hade inte på mig någon jacka, när jag gick ut. Jag bara tog ett koppel, satte fast Frost och gick ut. Gick mot lägdan och lade mig ner på traktorspåret som finns där. Och tittade upp mot dessa brinnande klot som vi kallar stjärnor. Jag grät och kände mig... tom. Som om något jag haft bara försvunnit, sakta men säkert. Jag visste precis vad det var. Men trots det, kunde jag inte sluta gråta. Och jag grät bara mer när jag hörde en röst som sade att allt hade varit så, ända sedan beslutet togs. Redan innan jag var född. Långt innan dess. Att jag inte kunde göra något alls för att laga det som var trasigt. 
 
When I die, I want to become a star. Because then, som one maybe will say that I'm beautiful, and notice when I disapear again.

HELG!!!

Såå sjukt skönt och jag har inga läxor till nästa veka eller, det enda jag egentligen måste göra är att kolla lite information till gymnasiearbetet! Jag känner att jag kan slappna av lite efter denna stressiga vecka som gått. Yep. Dags att slappa. 
 
Det vill säga, springa snabbt som faaaaan mot YouTube!! <3

HEJ!!!!!! :D

Look at this shet!!!!


Awesome eller hur?!?! Det tyckte denne snubbe med!!!!!! :D


Seriously, vet ni hur glad jag är?!!! The happiness will never end!!!!

I'M SO FREAKIN' HAPPY RIGHT KNOW!!!!! <3

Helt ärligt!!! 
 
Inget kan ta mig ner från dessa höjder!!!!!
 
Det är heeeeeelt obeskrivbart!!!
 
(btw, det känns bra att kunna prata med en vän igen, helt bra, men har inget med detta att göra!!)
 
OHMYGODIDONTKNOWWHATTOSAY!!!!!!!!!!!!!
 
:D
 
Helt överlycklig!!!
 
Enkelt!!!
 
:D
 
DELAMINLYCKAKÄRAVÄNNER;DELAMINLYCKA!!!!!

Klarat mig fint... hoppas jag

Bomben exploderade aldrig, även om det tickade ganska snabbt ett tag...
 
Och tankarna rusar inte längre, det är knappt en stig.
 
Det var så sjukt länge sedan jag kände sådär, och det skrämde mig att det bara dök upp igen utan förvarning. Från att bli ingenting till att bli en stor jävla E4 efter bara några skrivna meningar. Det skrämmer mig mer än alla förbaskade monster jag kan tänka på.
 
Bara som en kort uppdatering från gårdagen.
 
Just nu sitter jag och försöker plugga psykologi. Ett: Jag har ett förbannat prov på torsdag. Två: Jag måste göra uppgifter till imorrn som ett jäkla läxförhör. Fy fan.
 
Jag svär en massa, men det är en fin (host) utfyllnad på orden. Dock borde jag itne svära så mycket, folk blir lite förolämpade.
 
Och en underbar sak hände mig igår!!!! Eller ja, inget dirkekt hände mig, men jag hade ritat en bild på några av mina favoritYTubers och två av dem retweetade (jag lade upp den på twitter för att dela det hela med omvärlden) tre favoritade (ingen aning om hur jag ska säga det där) den och en kommenterade. Det är förvånande att min fangirlighet aldrig ger med sig hur mycket jag än kan få svar på kommentarer eller bli skriven till av folk jag följer. Jag känner alltid dessa fjärilar knuffas omkring i magen varje gång jag får ett meddelande eller en notis om att en av dem favoriserar, svarar eller nämner mig bara allmänt i en kommentar för att starta en konversation. Alltid. De tar alldrig slut. Spelar ingen roll. Jag är så jagvetintevadlängre. Jag vet inte. Men back to the psycolegy... psycology... psykology?? Fgnsköbgjsö, FUCK IT!!!

Alltså... Shit!!

Jag har prov imorrn. Och så måste jag skriva klart ett tal till engelskan.
 
På tisdag ska jag lämna in restuppgifter från matteprovet förra veckan.
 
På torsdag har jag omprov i Psykologi (oooops)
 
Jag har videos att titta på.
 
Ett litet socialt liv att ta hand om
 
En bomb som tickar.
 
Folk som frågar
 
Argh!!!
 
Ibland
 
Så kommer motorvägen
 
Och jag gillar inte den
 
Absolut inte
 
Jag vill inte ha en upprepning.
 
Om bomben exploderar, om det blir en trafikolycka i mitt huvud...
 
Vad FAN ska jag göra då?!

Nu ska jag berätta en sak!

Som hände igår! För att jag känner mig så förvirrad över den så jag vet inte avd jag ska reagera på det hela!!
 
Igår hade jag på mig ett par byxor jag fått av mamma som hon köpt på en marknad, och de var gaaaanska tighta, men tänkte att det var ett par byxor jag ville ha till en tröja just den dagen, igår. Så när jag skulle gå ut från skolan så gick jag förbi en bänk där det satt tre killar. Tre helt vanliga killar typ. Så när jag gick förbi den första av dem tre granskade han mina ben (eftersom jag hade en munkjacka på mig syntes benen bäst...) och när jag gick förbi den andre så tror jag att han sade något i stil med "sexig". JAG FÖRSÖKER ABSOLUT INTE ANTYDA NÅGONTING!!!!!!! Men jag fick för mig det. Men jag vet inte. För jag hade hörlurar på mig och flippade på med mobilen för att sätta på musik. Så jag är itne 100% säker. Kanske möjligtvis 45%. Men inte mer än så.
 
Det var den stora händelsen den här veckan, wooooooooooooo!!!
 
Och jag hatar min flöjtvikarie. 
 
Yep!

Självmordsbenägen??

Jag kände mig allmänt less på livet idag och därförförsökte mitt undermedvetna jag att ta mitt liv när jag nerför trappan. Jag gick helt normalt upp och när jag skulle gå ner så hamnade min for för långt ut på trappsteget, jag snubblade till och höll på att falla framåt, medan jag krampaktigt höll i trappräcket. Vrickade även foten mer än nödvändigt. Så nu har jag en svag pulserande smärta där i fotleden. Kul. OCh denna smärta l´kan hålla sig i ett halvår... Ännu mera kul!!
 
Och JAAAA, jag vet att det finns saker man itne ska skämta om, och självmord är en av dessa saker. Men vad skulle jag annars sagt för att förlöjliga mitt ögonblick i trappan?? Att jag försökte göra en fin kullerbytta, trots att jag egentligen inte föll framlänges?! Whatever. Jag vet saker. Ni som tar illa vid er behöver itne säga något. För jag vet. Men jag ville dela ögonblicket med mina läsare. JAg måste ju uppdatera någonting, eller hur?! Så då komemr detta inlägg! Och om du nu vill hata mig, varsågod!! Du komemr inte vara den första och defenitivt inte den sista!
 
Whatever. Ville få ut det. Så om nån vill klaga, så vet dem att jag egentligen vet vad man kan/bordeskämta om. Fast man kan ju skämta om allt. Att man borde skämta om allt är en helt annan sak däremot...

RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg