Svårt att sova?

Jag har på senare tid haft svårt att somna. Jag vet inte varför, det liksom bara inte går. Jag kan känna mig jättetrött och tänker "Nu går jag och lägger mig, så himla skönt det ska bli!". Men samtidigt som jag lägger huvudet på kudden så blir jag småpigg. Så jag läser en bok en stund. Oftast tills ögonen går i kors, vilket brukar vara en halvtimme/timme, beroende på hur trött jag var när jag öppnade boken. Men efter det när jag släcker lampan, lägger undan boken och bäddar ner mig lite extra, så tar det ändå förbaskat lång tid att somna. Det var liksom därför jag läste, för att bli mer trött, för att kunna somna fortare!!! Men nej, det fungerar tydligen inte så!
 
Det värsta är inte att jag inte kan somna hur trött jag än är, utan att det hela är så oregelbundet. Jag vet aldrig när jag kan somna på en gång, direkt efter jag läst en bok, när jag lyssnar på musik på låg volym eller inte alls oavsett vad jag gör. Jag ar gjort allt, jag har tänkt, jag har försökt dagdrömma så att det ska få mig att somna och eventuellt fortsätta att drömma, jag har gjort mig trött på många olika sätt (som sagt ovan), jag har duschat innan jag går och lägger mig, jag har druckit kamomillte för att lugna ner mina sinnen, jag har pluggat, jaghargjort, jagharjagharjagharjaghar....
 
Det är som om något undermedvetet inte vill låta mig somna. Svårast var igår. Jag släckte överallt, borstade tänderna och lade mig ner i sängen för att somna. Jag gjorde lite av grejerna ovan, men kunde bara inte. Och jag förstår inte varför!!!!
 
Är det psykiskt? Är det för att det närmar sig den dagen jag fick veta att Gnizzy skulle dö? Är det för att runt denna tid för två år sedan som jag var med på min första avlivning? Jag hade inget som helst problem med det förra året. Är det kanske för att jag just nu bor ensam i en lägenhet, där allt är tyst? Är det för att jag oroar mig för mycket? Är det för att jag har slutat tänka ända sedan torsdags förra veckan? För att jag inte kunnat? Börjar jag inse någonting undermedvetet? Oroar jag mig för något? 
 
What's wrong with me?! Why can't I get the sleep I really need?!?!

Jag är ensam

Det är sant
 
Just nu sitter jag ensam och försöker få mig själv att göra en labrapport, vilket inte går så bra.
 
Ensam
 
I en lägenhet med två galna katter som jag ska ta hand om, varav en är en hona so är i löpen just nu och hon är jättemysig, men samtidigt livrädd för mig. What?!
 
Nää, men hemma hos syrran resten av veckan då hon är i Stockholm och behövd en akut katt/sköldpadds/växt-vakt och jag ställde upp. Så jag får nu testa på "att bo ensam"-livet!!!
 
Det går inte så bra, har fortfarande inte tagit mig tid att diska eller laga mat...

Angående att täcka för ögonen när man blir skrämd!!

Oh My F*****g God Of JESUS!!!!!!!
 
Normalt när små barn (mellan 1-2 år) blir skrämda täcker de för sina ögon som i ett försvar att gömma sig från det onda. Vi vuxna, som vet att denna metod inte fungerar, skrattar och lär upp barnen hur man egentligen försvarar sig i skrämmande/hotande situationer. Det hjälper ju inte att blunda, världen existerar ju fortfarande heller hur? Och med det även det läskiga!
 
Men!! Jag läste nyss, och hela insikten for ner som en blixt i mitt huvud så jag kunde har skrikit ut svordomen ovan, i min psykologibok att enligt en psykologs observationer så när små barn tappar sikten för en leksak så börjar barnet direkt leta efter den. Detta med tanke på att barnet i sig tror att leksaken har slutat att existera. Blixtnedslag!! Barn täcker för sina ögon mot läskigheter på grund av detta. I deras värld slutar allt existera så fort du blundar. Och det roligaste med hela insikten är att detta lever kvar genom hela vårt liv!
 
Tänk dig när du ser en skräckfilm och det blir läskigt. Du skriker rent naturligt ut of course. Men när toppen av rädslan är nådd så automatiskt slår du händerna för ansiktet för att slippa se. Eller för att slippa bli sedd. Detta för att tron på att saker och ting slutar existera när vi blundar lever kvar.
 
Detta är så.. så... Jag saknar ord. Helt ärligt. Att jag bara kom på det sådär gjorde det hela ännu värre. För allt är som en insikt de första fem sekunderna och sedan känns det som en omöjlighet. Om jag har rätt är det ju ännu vääre. Eller bättre. Beroende på hur du ser på saken.
 
Nu blev jag sugen på tårta av någon anledning....
 
Och lika snabbt försvann känslan...
 
Nu förstörde jag säkert hela "smarta" inlägget, fast det kanske jag gjorde i början med svordomen...

VAD ÄR DET MED FOLK?!?!?!?

Har varit på Tumblr ett tag nu och märkt en sak bland alla idioter på internet.
 
Många älskar att stjäla bilder/identiteter. Och då menar jag stjäla, verkligen stjäla, de tar någons identitet och låtsas att de är en person som redan finns på exakt samma sida och stjäl konst från andra som de tycker är fint och känner "om jag säger att jag är den här personen och säger att jag ritat detta, så kommer folk gilla mig!"
 
GAAAAAAAAAAAAAAAARGH, det är inte bara konstnärer som stör sig på detta!!!!!!!!!!!!! Jag förstår inte. VARFÖR?! Liksom. SÄG EN VETTIG ANLEDNING TILL ATT FÖRSTÖRA MINST TVÅ MÄNNISKORS LIV?!?!?!?!??!!? KAN NÅGOM FÖRKLARA DETTA FENOMEN FÖR MIG?!?!? FÖR DET KAN INTE VARA NÅGOT ANNAT ÄN ETT FENOMEN DÅ DET VERKAR DYKA UPP UTAN EGENTLIGA ORSAKER?!?!?!?!
 
Och btw, jag älskar Minx och hennes tjej, de verkar så söta!! <3
 
Och jag saknar min Mac som hade så roliga symboler, jag kudne göra Apple-märket genom att hålla in Ctrl+a :( *tittar drömst upp mot rymden och försöker minnas alla goda stunder jag hade med datorn och alla bilder och dokument jag har förlorat på grund av en enda idiot*

Lyckliga och återförenade!!



Jag lyckades hitta exakt likadana hörlurar som innan!!♥ Jag känner mig något lycklig just nu!! :D #MusicInMyHeart #Blogg.seHarIngaHashtags #JagBryrMigInte

Scandinavia and the world!

Alltså, just den här bilden får mig att skratta så himla mycket inombords (och även utanpå!). Liksom titta på dem!! Så gulliga, uilliga, tokiga små länder!!! 
 

13:08

Jag har tänkt en massa, massa, MASSA på allt och ingenting och känner  mig otroligt rastlös. 
 
Jag behöver hur som helst ta ut pengar imorgon.
 
För att Ne lyckades göra så att jag förstörde mina enda hörlurar. Yay!
 
Så jag kan inte lyssna på musik, se på YT, kolla på korta videos folk lägger upp överallt och ingenstans. Jag har ju visserligen hörlurar, men kontakten glappar ju som en tok efter att Ylva fått låna dem. Så jag har inga fungerande hörlurar. Jag ska sluta låna ut mina hörlurar, för antingen försvinner dem (som de allraste bästa bashörlurarna jag någonsin haft och som dessutom var väldigt dyra) eller så blir de förstörda. Kan kanske kolla på affären fär jag köpte de försvunna hörlurarna och titta om de är kvar, jag köpte dem där för endast ett halvår sedan. Så jag får ju hoppas!!
 
Dock har ju alla affärer en tendens att ta bort varor ur sortimentet bara några dagar efter att de dykt upp i affären, tokstollarna där.

Being buried alive, is it that bad?

Such horrible tings...
 
Den sången
 
Den gör min dag varje dag
 
Jag känner mig så lycklig
 
Det är som om en knut löser upp sig i mitt bröst.
 
Jag blir levande
 
Hela albumet av Creature Feature gör mig glad
 
Och framförallt så kan jag bara slappna av. 
 
Att få somna till dessa toner får mig att bli glad!! 

Cheeeeeeeeeeesecaaaaaaaaaaaaaaaaake!!!!!!!!

Efterlängtat som fan!!!!!



Kan ormar bitas?

Vad tror ni? Kan de bitas? Pff, klart de inte kan, ormar bits aldrig, de sväljer sitt byte helt, de har ingen anledning att bitas och de som blivit ormbitna har blivit sedda som byten, för ACK OCH VE ORMAR KAN INTE BITAS!!!
 
CNDSAbasbndvjkasldfjaö, DETTA GÖR MIG SÅ ARG!!!!!
 
ORMAR BITS PRECIS SOM HUNDAR OCH KATTER!!!!
 
DE HAR SMÅ SMÅ TÄNDER SOM HJÄLPER DEM ATT HÅLLA FAST BYTET, VISSA HAR JU TILL OCH MED HUGGTÄNDER MED GIFT SOM SPRUTAR UT I VENERNA PÅ OFFRET!!!!!!!
 
VAD ÄR DET MED FOLK????
 
Det värsta var väl när när de böev helt förfärade att jag höll i dem, för jag hade ju sagt att de kunde bitas. Lugn försökte jag förklara att de inte bits så länge man inte luktar mat, men de antog att "ormar äter all sorts kött och vi består av kött"
 
Idioter. 
 
Om ni inte vet, okej.
 
Men om ni inte vill veta, trots att ni frågar
 
Fuck you

Det märks att man är trött....

...när man försöker böja ordet "dem" till "demma" då man egentligen menar "dessa". Tog mig två minuter innan jag förstod varför det lät så konstigt och fel. Jag tror jag pluggat tillräckligt med psykologi denna kväll.

Snälla nån!!

Sitter som vanligt kvar denna måndasgkväll för att få mer gjort än vad jag någonsin får hemmavid. Detta har jag gjort i flera veckor, ända sedan vecka trettioåtta kan jag tänka mig. Folk har gått förbi klassrummet jag sitter i utan att ens titta in under denna tid. Tills alldeles nyligen. Vid fyratiden så gick ett gäng killar förbi och helt plötlsigt hör jag den skratta högt. Jag tittar upp men ser dem inte och återvänder då till datorn i tron om att de såg något framför sig. I ögonvrån så ser jag hur de går tillbaka och tittar in på mig som sitter i ett hörn av klassrummet och koncenterar mig på skärmen. De skrattar, pratar med varandra, tittar på mig igen. Detta gör mig otroligt obekväm, vilekt kanske inte är så förvånande. Men det störde mig inte. Tills de kom med det där uttrycket som alla missanvänder:
 
Emo.
 
Ni läser rätt. Jag sitter, med vita kläder, brunt hår som så prydligt som möjligt håller sig från ansiktet, osminkad sitter och tittar på dataskärmen. Och de kallar mig emo, för att jag sitter i ett lite mörkare rum än vad som är "normalt" (Nu vet jag äntligen vad det betyder! Nomralt innehåller ordet norm och betyder att man är nomral om man följer normerna i samhället). Emo är en musikstil, ett levnadssätt. Jag kan inte ens referera mig till att jag lyssnat på sådan musik ever in my life, ens försökt leva på ett sådant sätt. Det mest "emoaktiga" jag kan ha gjort är att ha färgat håret svart. Wow. 
 
Men det är itne poängen. Utan att fler kom och tittade in, skrattade, pratade med varandra och skrattade ännu mer. Gud. Satan. Är det så roande att se någon sitta framför sin dator i ett klassrum? De är då väldigt lättroade. Och allt detta gjorde mig jätteobekväm tills en lärare jagade bort de som var och tittade in på mig som ett djur i en bur. 
 
Detta gör mig ledsen, att folk är så lättroade och har så mycket tid över att de kan stanna och skratta åt någon. Vad vet de vad jag gör? Troligen har jag en djävulst vettig anledning att stanna kvar på skolan efter att jag slutat och alla jag känner har gått hem. Eller va? Tror ni inte det?

RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg