Mina problem och alla jävlar man inte kan prata med!

Jag har problem. Och jag menar inte mentala problem eller att "jag har ställt till det"-problem. Utan bara vanliga problem som varje 18-åring har. Om de är precis som mig då.

Vad dessa problem är vet jag inte så där jättedirekt. Jag har liksom svårt att sova, äta och vara glad. Det är ingen dip, för så djup brukar de inte vara. Kanske mer som en depression. Men jag har inget direkt att vara deprimerad över, så det låter inte som det i alla fall. Jag vet inte vad jag ska tro. När jag ler känns det falskt, likaså om jag skrattar. Jag tål inte att vara för mycket med familjen (skyller det på sömnbristen och "svälten") utan att bli irriterad. Så just nu gömmer jag mig på lusthustaket i ett försök att ordna upp tankarna. Jag kan ju inte bli irriterad för små saker, det kommer sluta illa för antingen mig själv eller andra.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag vet inte vem jag ska prata med eller vad jag ska säga. Hela alltet känns som ett dåligt skämt...

Jag är så less...

Jag är trött på att alltid komma i andra hand....

Min helg på Åselemarknaden

Jag önskar verkligen att jag tagit kort på allt, men eftersom jag bara har min surfplatta som har en någorlunda bra kamera så kände jag att nej, jag ville inte släpa runt på den med tanke på hur lätt det är att "tappa bort" saker och ting i folksamlingar. Och med tanke på att det är jättebökigt att ta kort med den, men det hade gått i alla fall.

Nåja.

I fredags inledde jag min första dag på marknaden och det var sjukt tråkigt. Jag hade sovit dåligt på grund av att det var så kallt i stugan vi bodde i under helgen (hemma hos mormor och morfar som bor typ tre-fyra mil från Åsele). Det var lika kallt som på vintern hemma. Och det är kallt. Det var till och med kallare. Som mest kunde vi få upp till sjutton grader inomhus då vi eldade. Annars var det endast nio-tio grader. Svinigt äckligt kallt? Svar JA!

På lördag regnade större delen av dagen bort och jag bröt mitt löfte om att aldrig någonsin köpa Converse eller något liknande som dessa skor. Jag hade endast crocs med mig efter ett litet missförstånd mellan oss syskon, då jag trodde att de tagit med mig mina skor då jag inte såg dem i farstun -.- Och jag kollade SÅKLART inte i skohyllan. Smarta jag. Så jag köpte dessa skor för hundra kronor och kände mig lycklig att ha "riktiga" skor och inte crocs som jag trott jag skulle vara tvungen att överleva på under hela helgen. Men det var tur att jag köpte dessa skor, för på kvällen åkte jag och Ylva till Trillen, festplatsen i Åsele, och såg på De Vet Du live. Drack mina första 5,2 (två stycken) och blev alldeles lummig och yr i huvudet av dessa. Ylva däremot blev dyngrak och snubblade omkring med mig tätt i hälarna som en utkik så inte ordningsvakterna skulle slänga henne i fyllecellen och ringa mamma, för då skulle jag få skulden. Så för det mesta höll jag koll på henne för att inte själv råka ut. Killen vi fick tag på ölen från hängde med henne resten av kvällen (komiskt att han är 99:a, men ser ut att vara 95:a) och jag såg en kille från min gamla klass där. Dock pratade vi inte med varandra alls, vilket inte var så förvånande. Ännu en kul grej var att jag inte hade hört en enda låt av De Vet Du innan i lördags. Trots det dansade och tjöt till musiken. Skyller detta på alkoholen!

Söndag var en mardröm med tanke på att jag somnade halv tre på natten och klev upp sju för att jobba. Var trött hela dagen, så började smygpacka en timme innan marknaden stängde. Sedan var man med släktingarna eftersom man skulle hem dagen efter direkt efter marknaden.

Måndag var också tråkig, men kortare då jag kunde packa ihop mitt stånd innan två då grejerna höll på att ta slut i det första ståndet. Åkte karusell och hjälpte sedan till att packa ihop och for sedan hem. Väl hemma kopplade jag av så mycket jag kunde då vi ska på marknad igen till helgen i Tärna. Även där kommer jag stå ensam vid ett stånd, men det kommer vara lättare då det endast kommer vara fyra som åker dit, jag, mamma, pappa och Ylva.

Sedan för att prata om annat är det sjukt mycket flugor i mitt rum. Helt utan anledning. Och de surrar och ska krypa på mig överallt, jag blir så less!

Mina tankar och jag

Relationen där mellan är stark. Alldeles för stark. Under en vecka har jag suttit (eller stått) och tänkt på hur det skulle vara att möta Cry utan att veta att det var Cry. Hur det skulle kännas senare när man insåg vem det var som man mött. Tankar som skulle komma, känslor som skulle svalla. Och kanske sedan besvikelsen som skulle ta över för att det inte var som man trott eller tänkt. Under den veckan tänkte jag igenom resten av mitt liv, från det att jag mötte Cry (som jag föreställer mig heter Chris) tills dess att jag dör. Tankegången är ett trevligare avbrott från mina dödstankar.

Anyway. Den är slut hur som haver. Mitt liv känns tomt egentligen. Och även sådana tankar som den om Cry är inte bra för mig, faktum är att de nästan är värre än blodet och döden. De ger mig en känsla av att vara ensam. Det är på grund av dessa tankar jag känner för något drastiskt och dumt. Så jag försöker tygla mig själv, vilket går ganska bra eftersom jag knappt känner några killar alls. Men i alla fall.

Men meningen med mitt liv är inte att finnas till eller att försöka hitta mig själv. Meningen med mitt liv är inte att hitta drömkillen/tjejen, skaffa barn, få drömjobbet och bo i min drömstad och dö sedan lycklig. Mitt liv går ut på att leva i mina tankar, fångad och dömd, utan att direkt kunna se skillnaden på dröm och verklighet. Att inte kunna komma ur tankegångarna utan att bli galen.

Vid sådana här tillfällen känner jag mig störd eller psykisk instabil...

Jag har världens huvudvärk!

Och det är inte för att jag har endast suttit vid surfplattan idag! Eller? Frågan återstår att besvara...

Och nu ska jag fortsätta se på Pewds och Cry och Dave och några andra. Och tänka vidare. Jag hade en jättedjup tanke under helgen, men jag glömde bort den! :( Det var en bra tanke också, jag tyckte den var värd att dela, men ville inte sitta framför mobilen i typ en halvtimme för att skriva allt. Är huvet dumt får kroppen lida. Även om det ordspråket inte har någonting med saken att göra. Jag tror jag ska gå nu...

Förlåtförlåtfötlår!!!!!!!

Jag har inte skrivit på en vecka! Och jag har sommarlov så jag har inte så mycket att göra egentligen! Så jag har ingen anledning till att inte skriva! Trots det har marknadssäsongen satt igång på allvar och jag ska till Pajala på onsdag. Och kommer hem sent onsdag nästa vecka då vi stannar till i Luleå för ännu en marknad på måndag. Sex dagar fulla av försäljning, sex dagar fulla med folk som kommer med jobbiga frågor som jag inte kan svara på. Låter kul!

Å andra sidan ska vi till Finland när vi är i Pajala. Det är endast en älv som skiljer Sverige och Finland åt där uppe. Man behöver bara gå över bron! Så då uppfyller jag en av de många punkter jag ska försöka uppfylla innan jag dör. En sak mindre att göra, tusen grejer kvar! Typ...

Men vi hörs senare när jag har något annat att skriva om!

RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg