Startsidan   Familj   Vlogs   Om mig

?????

Tog bort lösenordet en månad efter jag skaffat det
 
Denna besökare är tillbaka???????
 
Wtf????
 
Ger du alrig upp`??????
 
Jag är ju nästintill aldrig inne här?????
 
Vad förväntar du dig???????? Att jag ska helt plötsligt bli aktiv igen som om inget hade hänt???? Som om mitt live helt plötsligt fylldes med skit jag var tvungen att hålla hemligt för den internationella världen?????
 
Vad är ditt problem?????????

Har lösenordsskyddat min blogg

Mest på grund av att det jag tror är Muris gamla stalker som addade mig på Snapchat för evigheter och som försökte stalka mig, men blev blockad på en gång. Det är ju oftast bara de jag känner som går in här på grund av min inaktivitet, så de kan ju alltid fråga efter lösenordet *shrug*
 
Hur som haver är det gjort, kommer kanske ta bort om nån månad eller så. Vem vet?

The pain when you wanna do things but you can't

Jag vill liksom... massor av saker. Jag vill plugga till något some ger mig ett 8-17 jobb, fem dagar i veckan, minst. Jag vill plugga och känna att "yes, det må va tungt just nu, men fuck you i'm gonna make it".Jag vill spela massor av spel. Jag vill börja vlogga igen, både på engelska och svenska. Jag vill starta en podcast kanal med min bästa vän. Jag vill starta en gamerkanal där jag spelar random spel ingen har hört talas om, men som sedan får spridning och blir mer kända. Jag vill kunna sätta mig ner bara sådär och fråga "är du redo för skype????" till nästan vem som helst. Utan att behöva oroa mig om att familj eller jobb stör och kommer i vägen. 
 
Jag vill skaffa fler kontakter. Jag vill ha fler irl vänner som är exakt som mina internetvänner. Jag vill resa till Thailand. Jag vill resa till Irland. Jag vill åka på en roadtrip i USA. Jag vill skaffa mig ett hus som har ett sådant utrymme att jag kan skaffa mig fler reptiler. Jag vill tatuera mig. Jag vill leva livet. Jag vill ha ett gäng lovers som inte är alltför krävande. Jag vill vara rik.
 
Hälften av dessa är inte ens möjliga. Mest på grund av mig själv, men också på grund av cash. Jag har inte råd med allt. Jag har inte råd med chilllivet som jag vill ha. Jag har inte råd att bara vara. Jag har ju knappt råd att vara den jag är idag, men jobb och allt. Även om jag bara är visstidsanställd, och vet aldrig direkt när jag kan/ska jobba. Det känns som om jag inte riktigt kan planera in någonting, då det kan hända att min chef ringer och undrar om jag kan jobba den dagen, si och så länge?
 
Jag vill bara
 
Ha ett jobb där jag slipper det här. Att jobba på ICA är rätt nice och har sina underbara stunder, men inget jag skulle vilja hålla på med i flera år. Tills jag fått mig en ordentlig utbildning. Som jag förhoppningsvis kommer att klara av nu. 
 
Förhoppningsvis. 
 
Jag vet inte längre.

Yo waddup girly gurl mannen

Jag försöker verka taggad och ha någon form utan könsneutrala uttryck men vi ser ju hur det gick med det. Har druckit Death Wish coffee, vilket ska vara världens starkaste kaffe, men känner mig mer trött efter koppen än innan. Maaaan, this sucks.
 
Har ni fått vitlök i ögat någon gång? Inte? Bra. Undvik det till varje pris. Första gången jag lyckats skölja ur ögonen utan större problem dock, så ser det som en enorm framgång på mitt arbete med ögonfobi. Eller ja.... "arbete".
 
Tvättade hela sängen igår då älsklingskatten Strumpan välte en tekopp ner i den. Så fick sova med bara två kuddar istället för fyra :(  gick bra ändå, ska nog ta undan dem tills vidare i alla fall. Går åt så mycket örngott annars, hah.
 
Annars då? Vet inte. Vill spela om Undertale eftersom det är världens bästa spel. Vill även spela om Mass Effect då det är världens bästa spelserie. Så mycket att göra, så lite tid.
 
Jag har en massa spinOFFs att spela också,men har ingen koll på vilka jag spelat, och vilka jag bara laddat ner för "future references", vad nu det ska betyda.
 
Så mycket kvar.
 
Så lite tid.
 
Hjälp mig

Jag skriker inombords

Det verkar inte spela någon roll hur många gånger det händer.Men jag skriker inombords varenda gång. Varenda gång jag ser hans namn, fladdrar det till i min kropp. Varenda gång jag ser hur han tar kontakt blir det som om rollerna var ombytta och det var han som såg upp till mig. Vem är jag, egentligen? Är jag så värd något? Är jag verkligen mer än bara en skugga i bakgrunden?
 
Mitt öga har svullnat upp som fan också. Mami påstår att det är en etring för att jag har suttit i drag. Tack som fan, kunder på ICA som inte vet att man inte ska stå så portarna står vidöppna i flera timmar. Det svider. Och det blir inte bättre. Varken av kliandet, eller att det verkar bli värre av datorn.
 
Jag jobbar tidigt imorrn, så borde egentligen sova. Men måste duscha först. Jag kan inte skjuta upp det mer, oavestt hur invigande sängen än må vara. Borde inte sitta framför datorn, men så bara den där vänförfrågan på FB. Överallt och ingenstans börjar mitt utrymme ta slut. Mitt utrymme att kunna freaka ut över småsaker. 
 
Jag är ju bara jag.
 
Medan han är han.
 
Men samtidigt är vi båda mer an oss själva. 
 
Men jag
 
Är bara en jag.

How disappointing

Jag är ju inne mer på den här bloggen, vilket iof är bra, I guess? Men liksom... jag vet inte vad jag ska skriva? Det är tomt i huvudet när jag funderar på vad för nytt inlägg jag ska skriva. Allt skulle vara så mycket lättare om jag visste vad folk ville se? Även om det bara är typ tre av er. Men iaf?
 
Liksom... sträck ut en hjälpande hand till mig? Man kan ju vara anonym när man kommenterar, om inte blogg.se har ändrat det. Men det betvivlar jag. Vad vill ni se? Dagliga uppdateringar av mitt liv? Tankar jag har om specifika saker, isf vad? Fler vloggar? 
 
Ni måste väl förvänta er nånting när ni trycker in er hit?
 
Man
 
Jag är helt tanklös, men kräver hjälp av andra som om de inte kan vara det.

Jag vet inte riktigt vad som är värst

De nio sidvisningar fråm två pers, eller den extremt djupa historien jag och Chi försöker spåna ihop.
 
Det är liksom.... Jag vet inte. Jag ville bara berätta om namnbytet på en av mina karaktärer och så försöker vi bryta ned dem allihop till molekylnivå.
 
Jag gillar egentligen inte det. Jag har ju ingen direkt grundplan för någon av dem, jag bara... skriver. Till exempel Mörkret. Vem/vad är han? En skugga som lever på rädsla? Jaha, men vad vill han då? Skapa kaos? Sprida rädsla? Vad är meningen med hans existens från hela första början?
 
Jag vet inte? Jag skapade honom i ett försök att verka mindre ensam, inte fan tänkte jag ut något sådant! 
 
När folk försöker bryta ned mina karaktärer, mina historier, blir jag illa till mods. Förbannad, Irriterad, Ledsen. Mest för att jag inser hur fruktansvärt dåliga de är. Men också för att jag inser hur dålig jag är på att skriva. Jag har alltid gillat att skriva, så när någon ifrågasätter allt, blir det som om de försöker trycka bort mig från skrivandet. Jag vet ju att det inte är så alls, men det är så det känns.
 
Grundtanken var ju inte att binda samman alla karaktärer på något vis, men det slutade med det i alla fall. För att jag tyckte Ally och Ewee skulle vara gulliga tillsammans. För att jag ville krossa Ewee's känslor, bryta ned henne ännu mer. För att jag ville att Corie skulle bli ännu mer traumatiserad. För att jag ville att mina sadistiska tankar skulle kunna få ro till sist. 
 
Jag gillade tanken på att Mörkret skulle ta död på allihop. Men jag visste inte varför han skulle göra det. Jag gillade tanken på att Corie skulle vara kvar och göra en deal med honom. Men jag visste inte varför. Jag gillade tanken. Men jag visste inte varför. Varför ska de göra det? Varför känner de så? Varför är de på den platsen? Varför tycker och tänker de som de gör?
 
Varför
 
Ew, det börjar lukta apelsin i mitt rum och jag vet fan inte varför. Varför varför varför. Man, kill me slowly.
 
Mindmaps får lösa mina problem. Ett försök till, i alla fall.
 
Varför?
 
Fuck you, that's why

Tears of joy

Cry är tillbaka på YouTube och jag gråter lyckliga tårar för fucking h-vete vad jag har saknat den mannen.
 
Så fucking mycket
 
Åh andra sidan så har vi en kort video med mig som snackar ut om saker och ting. Jag saknar det, dock. Vloggandet. Men ja. What to do when this blog is basically dead, wtf do u want from me bruh
 
 

Är du uttråkad?

Hur kan en enda människa gå in på en död blogg tio gånger under juldagen? Vad vill du se? En julhälsning? En liten "god jul!" och sedan en massa prat om mina julklappar?
 
Hur länge sedan var det nu jag var här? Ett halvår? Tre kvartal? Bloglovin' påminde mig, och som vanligt blir det "kan väl kolla för goda sakens skull?". Jaha. Och så ser jag detta? Och innan det har tre människor varit inne sammanlagt; en mobilanvändare och två dator användare. Mhm? Intressant, I guess?
 
Jag har ju liksom bara... glidit bort från bloggen? Jag har återvänt till Tumblr, som blir mer och mer känsligt verkar det som. Jag har ett jobb jag inte gillar. Jag har en orm jag älskar. Jag har vänner det känns som om jag inte skulle kunna klara mig utan. Jag har kommit närmare en av mina systrar. Jag har levt lite av mitt liv som jag vill göra.
 
Lite av varje, liksom. Y'know?
 
 

I guess it needs to be shared

 
 

ACPAD just changed the game

Posted by Run The Trap on Wednesday, 10 June 2015

Something in the shadows is keeping you from sleep

AMERICAN GOTHIC, YYYOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!!!
 
Jag är otroligt förbannad för att jag inte kan tänka på något annan än en upptagen crush som bara sitter och drygar och gör mig arg, men samtidigt glad för att han finns och för att han inte bara vänder ryggen åt mig så fort jag tittar åt hans håll.
 
Jag är otroligt förbannad att han har en brud som egentligen är en kvinna som skulle kunna vara hans fucking morsa istället för någon i hans egen ålder, men jag ska inte vara den som dömer, så huvudsaken att han är glad antar jag???
 
Jag är bara otroligt förbannad över att jag helt utan anledning fick en crush på någon jag nästan måste se, och prata med, varje jävla kukdag, som om det vore ens hälsosamt.
 
Och bara det att jag inte vet hur jag riktigt ska agera runt honom, så ibland kan jag vara liksom "heeeeeeej :3" för att sedan bli som ""omfg, gud vad du är dryg, låt mig bara va eller så kommer jag slå dig jävligt hårt"
 
Jag orkar liksom inte med det här längre. Det är som om Curtis själv har dygt upp och liksom bestämt sig för att förstöra mitt liv lite extra än vad han redan gör. JAG KAN JU INTE ENS LYSSNA PÅ CREATURE FEATURE UTAN ATT DEN JÄVEL DYKER UPP I TANKARNA.
 
JAG KAN INTE FUNKTIONERA NORMALT NÄR HAN ÄR I NÄRHETEN
 
JAG KAN INTE VARA JAG. JAG KAN INTE BARA GLÖMMA HONOM OCH GÅ VIDARE.
OCH DET SOM ÄR HELT FUCKING HÅVETES RÖVHÅLS IDIOTISKT ÄR ATT HAN AGERAR PRECIS SOM OM HAN FREAKING VET VAD JAG FÖR FAEN TYCKER OCH TÄNKER OM DEN IDIOTEN.
 
DET GÖR INTE DET HELA ÄNNU BÄTTRE
 
FUCK THE FUCK OFF

If there's nothing in the darkness, then why do you lie awake?

American Gothic av Creature Feature (some egentligen inte är ute för allmänheten, men Spotify is a bitch (skulle inte förvåna mig om det var Erik som ba "Yo Curtis, screw you!"))
 
JAG HAR INTE VARIT INNE HÄR PÅ EVIGHETER VARFÖR KOMMER NI HIIIIIIT?!?!?!??!
 
Jag har mina misstankar om vem det kan vara?!?! Men man ska inte dra förhastade slusatser!
 
Men i alla fall. Jag jobbar just nu på ICA där jag även fått en stor jäkla crush på en av mina medarbeteare av någon udda anlending???? Och han drygar ju som faen, men på ett sätt som samtidigt är attraktivt?? Och han såg inte bra ut först, men sedan blev det ju liksom bara WOW varje gång jag såg honom. Så, liksom??? Va??? Känslor är sp jädrans konstiga, jag fattar ju noll.
 
Idag drygade han som vanligt, och jag drygade tillbaka, och så vid ett tillfälle spände jag ut brösten och armarna och frågade om han skulle åka på stryk. På skoj då. Och så han backade undan, som för att spela med, ett steg, snabbkikade ned på min klyka, och sedan åt ett annat håll.
 
Gosh, jag älskar verkligen dessa linnen jag alltid har på mig. Så sjukligt underbara.
 
Lika mycket som jag älskar denna låt, helvete vad bra den är.
 
Men ja.
 
Jag har en stor crush på en kille som är fem år äldre än mig, som även är en fucking dorky nörd, och som bara är helt jäkla dryg som existerar.
 
Goddammit, Simon

Jag antar att folk förväntar sig något denna dag

Men fuck that
 
Jag har annat för mig
 
Jag ska snart ha party
 
So Screw This Shit
 
I dOn'T hAvE mOtHeR fUcKiNg TiMe WiTh ThIs
 
Jag är en mycket upptagen människa
 
Så bloggen kommer nog bli som Tumblr
 
Övergiven
 
Dammig
 
Orörd
 
Den kommer minnas, men inte finnas
 
So fuck it
 
It's time for me to leave
 
Cuz I have more important things to do than screw around on this shitty blog

Jegus Christ

Skulle logga in och kolla statistiken och kanske eventuellt skriva ett intressant inlägg
 
Men allt glömdes bort när jag kom till blogg.se och ser deras nya makeover.
 
What the fuck is going on

Så nu sitter jag här igen

Ett antal månader senare. Bara för att jag inte kan spela in en video. Just därför sitter jag nu i min säng, för att jag inte har tillgång till en ordentlig kamera. Annars hade jag spelat in en vlog som sedan skulle ha legat och tagit plats i datorns mörkaste hörn. Men det hade varit mysigt, liksom, att få prata igen. Med ord. Forma mina läppar till svenska ord och dela dem med er. Med nätet. Med de svenska medborgarna. 
 
Men icket. Text får duga istället.
 
Jag ska då alltså inte gå in för mycket på detaljer om detta ämne, då jag glömt bort 98% av det jag ville ha sagt i ett försök att filma med min webcam. Men resterande 2% kommer jag nog få ut. I allra största sannolikhet i alla fall.

Jomen dåså. Jag har väl aldrig tänkt på det, hur saker och ting fungerar på internet. Jovisst, jag vet att det man gör på internet, stannar på internet. Det är tekniskt sett omöjligt att ta bort något. Det finns alltid en liten skitkod som lämnar spår, eller nåt. Jag vet inte direkt hur detta fungerar, då jag inte är en sådan sorts nörd, men jag vet att det fungerar. Med vissa undantag, förstås. Allt har undantag.
 
Hur som haver
 
Från att leva ett... kort sagt orent internet liv, att leva ett liv då man inte tänker innan man pratar, då man inte tänker på att andra kan se, utan mer på en själv. Till att gå till ett liv då allt du säger spelar roll. Minsta lilla felsteg och du är körd. Minsta lilla snubbel och du känner hur världen raserar.
 
På grund av ett endaste litet knapptryck.
 
Jag fattar inte hur jag lyckas. Jag fattar inte ens varför. Vänner påstår att jag är cool, men... det är jag ju inte? Inte för att verka självkritisk, men någon måtta för det väl ändå vara. Jag kan acceptera mitt attraktiva jag och mitt underbara personlighet, men där går nog gränsen. Jag är långt bort från att vara cool, i alla fall den sortens cool jag tänker på. Men kanske i andras ögon? Vem vet. Människans hjärna arbetar olika, kan ju vem som helst fatta. Nästan, vem som helst.
 
Jag... fruktar att jag är den enda i min lilla internet bubbla som detta har hänt. Av alla mina underbara och talangfulla vänner, så var jag där. Och tog upp platsen. Jag skrek i flera minuter. Det är fortfarande otroligt för mig. Jag väntar på att se hur följar-statistiken ska minska med en, att det endast ska vara ett litet felklick. Allt hade varit så mycket lättare då. Jag hade inte behövt tänka. Jag hade kunnat leva.
 
Det är nog inte för att jag tror att han ska sprida det vidare, det är inte det. Visst är jag lite orolig, då min två år äldre syster Chi målade upp ett hemskt scenario. Men annars... Nej, inte alls. Han är en i mängden. Ändå, så sticker han ut. Oh man.
 
Det är kanske bara det att jag ser mig som en alldaglig människa, och han som en ängel. Eller djävul. Hur som haver, så oroar jag mig nog mest för att han kommer inse hur tråkig jag är. Hur utomordentligt talanglös jag är. Bara hur... vanlig jag är.

bloglovin
RSS 2.0

Om

Min profilbild

Raven Lindberg